2 veckor senare

''Yea sure, what do you need?''
''A toothbrush'' Jag flinade stort åt honom och han såg ut som ett frågetecken.
''A toothbrush?'' Upprepade han och skrattade lite åt mig.
''Yeah, I realized that I sleep here almost all the time so I want a toothbrush both in my home and here.''
''You're so wierd.'' Skrattade han fram. ''And that is why I love you.''
Jag blev som stum, de tre orden hade jag aldrig hört från någon annan än mina föräldrar. Sättet han la fram orden på lät oseriöst, jag visste inte hur jag skulle svara.
''Let's go'' Avbröt han tystnaden med innan jag hann komma på något att svara.

Vi båda stod och tog på oss skorna, jag ville dra på mig somriga ballerinaskor, men jag måste börja inse att hösten nästan är här och jag inte kan gå runt i dem längre. Då insåg jag att jag fortfarande inte svarat på Harry's ord och det var som en sten över min bröstkorg.

''I love you too.'' Han stod med ryggen vänd mot mig, men så fort han hade mina ord vände han sig om och log det där stora trygga leéndet.
''What took you so long.'' Han greppade sina stora maskulina händer runt min midja och innan jag hann svara avbröt han mig i en mjuk kyss, som också var våran första. Jag greppade mina händer runt hans nacke och drog in fingrarna i hans perfekta vilda lockar på baksidan av hans huvud.
Våra läppar särades och vi stod med pannorna mot varandra och bara stirrade in i varandras ögon. Jag lutade mig fram för att ännu en gång möta hans läppar i en passionerad kyss, ibland kunde jag känna att våra tungor lätt snuddade vid varandra. Allt var perfekt, min första kyss med Harry.
''Let's go'' Sa jag mellan mina tunga andetag.

''Let's get you a toothbrush then.'' Sa jag med ett retsamt flin. Så fort vi passerade tröskeln in till affären kände jag att Cece drogs neråt och bort från mig. Ett högt duns hördes och innan jag visste ordet av det låg hon på marken och hennes bubbliga skratt fyllde hela rummet. Alla som stod runt omkring vände på sig och kollade på oss med nyfikenhet.
''Cece are you okey?''
''Harry relax, I'm fine. I'm just so clumsy.'' Jag log lite åt hennes handling och sträckte sedan ut min hand för att hjälpa henne upp.
''Some nights I stay up cashing in my bad luck.'' Hon sjöng den första raden av Fun.'s låt ''Some nights'' som passade in riktigt bra med tanke på vad som precis hänt, men det lät riktigt bra.
''Wow cece you're really talented!''
''Good try Harry, but I'm not. I sing becouse I think it's fun not becouse I can.''
''Everyone can sing Cece, some more than others. But you can definitely sing. You should search for X-factor.''
''Hmm.. Why do i get a deja-vu feeling over this?''
''Real funny, at least think of it?''
''Oh well, people are still staring. Let's get that toothbrush and get home.''

''What about this one?'' Cece stod borta vid tandborstarna för vuxna medan jag stod vid skylten som visade 1-5 år. ''Don't you just love the pink butterflies on it?'' Fortsatte jag.
''Ha-Ha. Real funny Harry.'' Mitt förslag var inte så uppskattat.

Tillslut när hon hade hittat en som verkade bra kunde vi gå, jag visste inte att det kunde vara ett sånt bekymmer att välja en tandborste. Inget av mina förslag gick hem.. Vilket var riktigt synd då jag verkligen kunde föreställa mig att vi stod i badrummet varje morgon och kväll, och den ena av oss hade en rosa glittrig tandborste med små fjärilar på.

''Yeah I know, are you nervous?'' Han gav mig det sneda leéndet, han trodde verkligen jag skulle söka dit, vilket jag inte hade några planer på.
''I'm not going to audition, I will be there for you and Niall. That's it Harry.''
''Well I'm not so sure about that.'' Sa han med en liten mystik i rösten.
''Don't talk with that creepy voice. But I'm sure that you and Niall will get through this friday.''
''You can't guarantee that.'' Han pratade nu mycket allvarligare.
''I just know.''

''It's really beautiful''
''Yeah it is, it was my dad's house when he was younger.''
''Oh yeah? You got it from him when he moved away from here?''
''Sort of, he passed away when I was 8. Mom moved out and she did'nt want to sell it. I had my first memories in this house so I decided to move in, I love this place.''
''I'm sorry Harry'' Cece kollade oroat på mig.
''Don't be.'' Jag ställde mig framför henne och tog tag i hennes små händer och lutade mig ned så våra pannor nuddade vid varandra. ''So what movie is it?''
''Oh crap I forgot it in the car.''
''I'll go get it, hun''

När jag hade kommit tillbaka igen såg jag Cece stå vid den öppna spisen och kollade på ett foto.
''Is this him?''
''Yeah, and beside me is my bigger sister Gemma.''
''She is beautiful''
''Yeah''

Vi hade trängt ihop oss i en och samma soffa och jag klickade ''Start movie'' på menyn.
''What a coincidence, I love this movie.''
''You do!? Love actually is my favourite'' Nästan ropade hon i mitt öra.

Jag riktigt njöt under hela filmen, jag skulle kunna legat där hur länge som helst. Hon låg lite halvt på mig och vilade sitt huvud mot mitt bröst och jag hade virat min arm runt henne. När jag kollade efter hade Cece somnat, det dröjde inte länge innan jag också slöt ögonen.

Jag letade runt i huset efter Harry och tillslut hörde jag en fin stämma från köket. Jag kikade in i smyg för att både kunna höra och se honom. Där stod han i bar överkropp och sjöng för sig själv när han stekte ägg. Han sjöng på Stevie Wonder's låt ''Isn't she lovley''.

''Isn't she lovely
Isn't she wonderful
Isn't she precious...''

Mer än så fick jag inte höra när min klumpiga kropp bestämde sig för att ta ett steg för mycket och snubbla på mina egna fötter och landa på golvet med ett duns.
''Cece?'' Harry var snabbt brevid mig men jag reste mig upp innan han hann sträcka ut sin hand för att hjälpa mig.
''I'm okey!'' Ropade jag när jag studsade upp på fötterna igen. Harry bara skrattade åt mig.
''Did you peek on me while I was singing?''
''Uh, no..''
''You were!!'' Han gnuggade mig lite lätt på huvudet som om jag var något litet barn och gick sedan bort till sina ägg igen.
''You are a really good singer!''
''I made eggs.'' Han försökte undvika ämnet av någon anledning.
''Harry.''
''Mhm?''
''You should really search for X-factor or something, you're voice is incredible.''
''No, let it go Cece''
''What, why?''
''Let's eat.'' Sjungandet var något han verkligen inte ville prata om, men jag hoppades verkligen att han skulle söka till X-factor.
''Niall will make an audition''
''Good for him.'' Han svarade varje sak jag sa väldigt kort och direkt.
''You should join us, I will be there to support you guys''
''Will you stop nagging if I follow?''
''Yes! But you have to audition''
''Fine, fine. I'll do it. For you.''

''On one condition, I pick the movie, x.''

''Yea I can live with that ;) I pick you up at seven x.''

Jag kollade på klockan och den hade redan blivit fem, den här dagen hade verkligen flugit förbi. Jag kände att jag behövde äta något innan Harry kom förbi. Jag smög iväg till köket samtidigt som jag kollade efter Niall, han satt vid köksbordet och tuggade på ett äpple och skrollade på hans telefon.
''So being healthy is your thing now?''
''Not really, I was hungry and I could'nt find any food anywhere and I'm a lousy cook and I did'nt want to wake you up because I thought you were asleep and... Jag skrattade lite åt hur han bara pratade på, det märktes att han var nervös över något. ''What?'' Sa han när han märkte att jag skrattade åt honom.
''Nothing. Niall I'm sorry over how I reacted before, I know you care for me and that is what friends do but I am so tired and pissed off on the guys who did this to me.'' Jag pekade mot mitt ansikte.
''I understand and I'm sorry too, for running out like that.'' Jag besvarade hans ursäkt med ett leénde.
''No food huh?'' Avbröt jag konversationen med.
''Nothing, I'm starving.''
''Pizza?''
''You bet.''

När vi hade ätit upp hela pizzan låg vi utslagna på en varsin soffa. Jag hade kunnat somna på stället på några sekunder, men det som höll mig vaken var tanken på att jag skulle få spendera kvällen med Harry, jag kollade på klockan och det var 30 minuter kvar tills han skulle hämta mig. Jag skuttade upp från soffan och Niall kollade undrande på mig.
''Why so exited?''
''Harry picking me up for a movie night in 30 minutes, I'm going for a shower.''
''Oh..''

När jag hade fräschat upp mig med en dusch var klockan kvart i sju. Jag gick in på mitt rum för att hitta en okej outfit. Handduken ja hade virat in runt mig kropp for ned på golvet och jag snurrade in den i mitt hår i hopp om att det skulle torka på 15 minuter. Jag satte på mig matchande underkläder, det var då jag hörde en raspig röst bakom mig.
''Nice view.'' Där i dörröppningen stod Harry och mina kinder hettade genast till. Hur länge hade han stått där?!
''Get out!!'' Jag drog ur den fuktiga handduken ur mitt hår och kastade på honom. Ett stort flin var hela tiden på Harrys läppar men han gjorde som jag sa och gick ut från rummet. Jag drog snabbt upp mitt hår i en slarvig knut. Sedan drog jag över svarta leggings på mina smala ben och på det fick det bli en ljusbrun stor blus som gick precis under rumpan. Till det tog jag mina bruna skor som såg ut som kängor med klack.

När jag kom in i vardagsrummet satt Harry och Niall i en varsin soffa och småpratade. Jag hade inte lagt märke till det innan men nu såg jag hur fin Harry var, som alltid. Han hade en ljusblå skjorta som var uppknäppt väldigt lågt och till det svarta skinny jeans och sletna bruna skor, och det där halsbandet han alltid bar, ett silvrigt pappersflygplan. Det gjorde mig nyfiken.

Jag harklade mig så killarna skulle se att jag kommit in i rummet, två huvuden vändes åt mitt håll och Harry sken upp när han såg mig, det gjorde mig glad. Han ställde sig upp och mötte mig i en ordentlig kram, utan att jag tänkte på det åkte mitt ena ben upp i luften som i romantiska filmer och mitt huvud borrades ner vid hans hals, jag ville inte släppa taget.

''Hi there curly'' Sa jag lite ironiskt och Harry skrattade lite åt mig.
''Hello there...'' Jag skrattade åt hans försök att komma på ett smeknamn. Vi släppte sedan taget om varandra och jag gick bort till våran filmhylla för att ta med en film hem till Harry. Jag hade redan bestämt mig för ''Love actually''. Jag gömde filmen lite lätt bakom min rygg så Harry inte skulle se.
''Sooo, what movie it is?'' Frågade han lite diskret och försökte luta sig åt sidan för att se vilken film jag höll i.
''It's a secret. You'll se later.'' Han gjorde någon oseriös sur min mot mig och korsade sina armar.
''Not fair.'' Sa han med en gnällig bäbisröst. Jag ställde mig på tå för att ge honom en löjlig puss på kinden och hoppades på att han skulle skina upp och visa sina vackra smilgropar för mig. Precis som jag väntat mig skrattade han till och tog mig i handen ''let's go.''
''Bye Niall!'' Hann jag ropa innan Harry drog med mig ut till hans bil.

Vi parkerade på en väldigt fin parkering, det var ingen tvekan om att Harry tjänade bra, är man läkare så är man. Jag hade förväntat mig ett stort flott hus men vi kom fram till ett lagomt stort gulligt hus. Det såg ganska gammalt ut, men det var ändå fint. Det var byggt i tegelstenar och såg ut att bara ha en våning. Harry låste upp dörren och larmade av. När vi kom in möttes jag av ett väldigt fint hus, det var vitt och stilrent. Det var verkligen inte såhär jag förväntade mig att det skulle se ut när vi stod på utsidan. Vi båda sparkade av oss skorna och jag kollade mig häpet omkring, det var så fint.

Tack för all feedback, 9+ till nästa!

''Lay down.'' Hans hand tryckte mot min axel och tvingade ner mig på båren igen.
''I'm fine, get me home. Niall must be so worried.''
''Do you want to talk about yesterday? What happened?''
''I thought you were called in at the hospital''
''It was a false alarm, I came back for you and then I heard you scream.''
''How the fuck could you leave me in the middle of nowhere alone without money?''
''You were drunk, you obviously had money.'' Hans ton på rösten lät irriterad.
''It was'nt enough for me to get home. So I got waisted. Thanks for a great first date.''
''Are you kidding?'' Han blev bara mer och mer irriterad. Jag började tröttna på den här konversationen, det var inte direkt mitt fel att jag nästan blev våldtagen. Gud vet vad de var kapabla att göra mot mig om Harry inte hade kommit i tid. Det var då det slog mig, han kom tillbaka.
''Thank you, I mean it. Thanks for coming back.'' Han kollade mig djupt in i ögonen, log och nickade. Innan han hann svara rusade Niall in i rummet och kollade oroligt på mig.
''Cece?! Did he do this to you!?'' Det brann i hans ögon när han kollade på Harry och sedan tillbaka på mig.
''No Niall. He saved me.''
''From what!? What the fuck is going on?!''
''Niall let it go, I'm alive and I'm fine. Don't you worry about it.''
''Cece you have stitches on your forehead and your cheek is fucking blue and you tell me not to worry about it?'' Jag har känt Niall ända sen jag flyttade till England och jag har aldrig sett honom såhär upprörd.
''How did you even know I was here?'' Jag kollade förvirrat på Harry, jag orkade inte med det här just nu.
''I called him.''
Jag antar att Harry förstod på min blick att jag var så enormt sleten och inte orkade mer för han tog tag i Niall och tog med honom ut ur rummet. Jag hoppas att han förklarar allting, så att jag slipper. Inte långt efter dom hade gått ut öppnades dörren igen och det var nu en blond sjuksköterska som jag inte sett här tidigare.
''Good morning Cece. We have stitched up the wound above your eyebrow and gave you some painkillers. Your clothes are lying on the chair over there and when you feel ready, you go home.'' Jag kollade på stolen hon pekade på innan hon lämnade rummet. Där låg rena och hela kläder som jag antog att Harry hade hämtat åt mig medan jag sov. Jag bytte hastigt om, varje rörelse jag gjorde tog stryk på min kropp. Men jag ville bara hem. Jag öppnade försiktigt dörren och varken Harry eller Niall syntes till så jag gick bara därifrån. Jag orkade inte med mer drama.

Så fort jag var hemma gick jag in på mitt rum och kollade igenom min spammade telefon. 16 missade samtal och 47 nya meddelanden av Niall. Jag orkade inte läsa igenom alla oroliga sms så jag tryckte bara upp twitter och bläddrade igenom de senaste tweetsen det stod allt mellan quotes och Justin Bieber. Ett nytt meddelande blinkade upp på skärmen och såklart var det Niall. ''Why did'nt you tell me you went home? I'm on my way.'' Jag suckade tungt, jag ville bara vara ensam. När jag hade tryckt upp alla meddelanden såg jag att ett var oläst, från ett dolt nummer.

''Gissa vad? Jag är ute, och jag är ute efter dig. Vi blev aldrig riktigt färdiga vid förra mötet. See ya, sis. x.''

Mitt hjärta hoppade dubbla slag. ''Sis?'' Det enda som hade kunnat skriva det där var min bror Mark. Paniken ökade men jag försöka att släppa det. Det som hände var för flera år sen och han sitter inburad i fängelset på livstid. När det hände stod det överallt på nyheterna, sms:et var förmodligen bara ett dåligt skämt, jag försökte att släppa det men det fanns hela tiden i mitt bakhuvud.

Jag hörde dörren öppnas, jag låg fortfarande i min säng och försökte få lite sömn efter gårdagen. Men det gick inte, jag kunde inte sluta tänka på vad som skulle kunna hänt ifall inte Harry hade kommit dit i tid.
''Cece?'' Det var Niall.
''In here.''
''Cece I'm so sorry. How are you feeling?''
''I'm fine Niall.'' Jag betonade ''fine'' extra mycket då jag var trött på att höra den frågan hela tiden. ''Stop feeling sorry for me.''
''Don't you get that we are worried for you?! I'm sorry that I care for you then.'' Niall snäste till åt mig och lämnade sedan rummet. Dörren for igen med ett duns. Jag orkade inte ta tag i det nu, så jag tänkte att jag låter honom lugna ner sig lite innan jag går och pratar med honom.

Jag ryckte till när det plingade i telefonen. Jag var rädd att sms:et skulle komma från samma person som det jag fått tidigare, men på skärmen lyste det ''Harry''.

Kvällen flöt på riktigt bra och mitt intresse för denna fina tjej växte för varje sekund. Jag ville aldrig lämna det här bordet. Vi hade ätit förrätt och hade nu huvudrätten framför oss som vi hade börjat hugga in på. Det var då jag kände något som vibrerade i min ficka och oron ökade, då jag visste vad det var. Jag tog upp sökaren som tillhörde sjukhuset. ''CODE RED.'' Stod det i den lilla skärmen. En av de allvarligaste situationerna i sjukhuset.
''Cece, I'm so sorry I have to go''
''What? Why?''
''I'm on call, they called me in at the hospital'' Jag kunde se hur hennes glädje i ögonen bara försvann, något som gjorde ont i mitt hjärta att se. Jag ville verkligen inte lämna henne, jag kunde inte ens lämna av henne hos Niall på vägen då hennes hus och sjukhuset låg åt två olika håll.
''I'm so sorry''
Jag lämnade pengar till maten på bordet och sprang sedan därifrån. Jag kollade inte bak efter Cece då jag inte ville veta hur hon reagerat. Detta var det värsta som kunde hända denna kväll och jag hade fruktat det hela tiden. Varför valde jag att bjuda ut henne denna kväll?

Det smärtade verkligen att gå ut från restaurangen utan Harry. Blickarna jag fick av alla snobbar brände i ryggen. Harry kunde verkligen skapa en scen när han rusade ut ur rummet. Det var alldeles för långt hem för att börja gå, det hade säkert tagit 2-3 timmar med tanke på att restaurangen låg en bit utanför London och jag hade inte nog med pengar till taxi. Jag strosade runt på gatan i hopp om att något mirakel skulle hända, kanske skulle jag stöta in i en taxi som gav mig fri lift, eller så skulle Harry komma tillbaka för att hämta mig. Men inget av det hände. Jag kom fram till en ganska tom pub. Jag slet upp den tunga dörren och det verkade som det var någon sorts irländsk bar, då jag tänkte direkt på Niall. Såklart har inte han körkort, vilket betydde att den enda vännen jag har kan inte heller hämta mig. Jag gick fram till baren och slog mig ner på en hög stol.

''Can I help you honey?'' Sa killen i baren, han kanske var runt 25 och såg helt okej ut.
''I can't get home and I don't know what to do''
''Sound like you need a drink'' Han ställde fram någon sorts drink i ett fint glas. ''It's on the house.''
''What's your name?''
''Luke''
''Thank you Luke'' Han nickade förstående innan han gick iväg för att hjälpa någon annan kund. Jag drog i mig vätskan som brände i halsen, det var riktigt starkt.

De pengar jag hade i min handväska brände jag på sprit. Vartenda öre. Jag kände adrenalinet pumpa och blodet rusa i min kropp. Efter någon timme lämnade jag puben och gick ut på gatorna igen. Nu var jag både full och pank.

Jag kunde skymta några stora skuggor i slutet av en gränd jag gick på. Min första reaktion var att vända och öka tempot. Jag kunde höra deras mörka skratt och deras fotsteg närmare sig. Paniken ökade och jag började springa. Jag sprang in på en gränd och snabbt kom jag till en återvändsvägg, jag krympte ihop i ett hörn och hoppades på att männen inte hade sett mig springa in här.
Jag satt där i någon minut innan jag kunde höra dom igen och dom kom åt mitt håll. Jag satt blixtstilla i hopp om att dom inte skulle se mig.

''Oh, there you are sweetie!'' Hörde jag en mörk röst ropa efter mig. Fan. Jag reste mig snabbt upp och pressade min iskalla kropp mot tegelväggen.
''Where did you think you were going?'' Det var samma röst. Jag svarade inte.
''Answer me!'' Rösten lät nu väldigt irriterad och jag var så rädd.
''Please don't hurt me'' Fick jag fram mellan mina tunga andetag medan jag kollade ner i marken.
''You mean like this?'' Slaget träffade hårt min kind och jag slogs ner på marken. Återblickarna från förr i tiden fyllde mitt minne, det kändes precis som då.
Jag kom ur min trans när jag hörde hela gruppen skratta åt mig, återblickarna och smärtan hade fått tårarna att rinna ned för min kind. Det var fyra fullvuxna män och tanken på vad de skulle kunna göra mot mig oroade mig något enormt.
''What are a girl like you doing here?'' Spottade en annan man fram. Det var fyra av dom. Jag fick inte fram ett ord och det irriterade dem.
Jag fick en snabb och hård spark i magen, precis mellan revbenen. Smärtan fyllde min kropp och ett öronbedövande skrik kom ut ur mina läppar.
''Stop being such a cunt.'' Mannen som verkade som deras ''gängledare'' tog tag i kragen på min klänning och drog upp mig i hans grepp, jag kunde känna hans andetag mot min nacke när han viskade ''We will have a lot of fun tonight, you and me.''
Han släppte taget och ännu en gång flög jag ner mot marken. I fallet slog jag i huvudet i hörnet på en stor container. Min hand letade sig fram över huden på min panna och när jag nuddade vid jacket som hade blivit över mitt högra ögonbryn spred sig ännu en gång smärtan i min kropp och jag kunde inte annat än att skrika, i hopp om att någon skulle höra.
''STOP IT!'' En nervös röst skrek mot mannen som ännu en gång hade höjt armen för att slå emot mig. Mannen spände knytnäven och vände sig mot rösten. Mina tårfyllda ögon blickade upp och jag såg en mörk lång gestalt springa snabbt emot vårat håll.
''Harry'' Stönade jag fram och slappnade genast av lite.
''Who the fuck are you?''
Innan Harry svarade på frågan höjde han sin spända näve och slog ett bestämt slag mot mannens ansikte. ''I've already called the police so get the fuck out of here.''
''Fuck, guys c'mon we are done with her. For now.'' De fyra männen sprang oroligt iväg. Innan jag visste ordet av det kände jag en trygg famn lyfta upp mig.
''Cece! Do you hear me?!'' Jag hörde oron i hans röst. Jag nickade.
''Fuck, you really need an ambulance.''
''H-Harry I-I'm fine. Just take me home.''
''Don't fucking lie to me.''