Kvällen flöt på riktigt bra och mitt intresse för denna fina tjej växte för varje sekund. Jag ville aldrig lämna det här bordet. Vi hade ätit förrätt och hade nu huvudrätten framför oss som vi hade börjat hugga in på. Det var då jag kände något som vibrerade i min ficka och oron ökade, då jag visste vad det var. Jag tog upp sökaren som tillhörde sjukhuset. ''CODE RED.'' Stod det i den lilla skärmen. En av de allvarligaste situationerna i sjukhuset.
''Cece, I'm so sorry I have to go''
''What? Why?''
''I'm on call, they called me in at the hospital'' Jag kunde se hur hennes glädje i ögonen bara försvann, något som gjorde ont i mitt hjärta att se. Jag ville verkligen inte lämna henne, jag kunde inte ens lämna av henne hos Niall på vägen då hennes hus och sjukhuset låg åt två olika håll.
''I'm so sorry''
Jag lämnade pengar till maten på bordet och sprang sedan därifrån. Jag kollade inte bak efter Cece då jag inte ville veta hur hon reagerat. Detta var det värsta som kunde hända denna kväll och jag hade fruktat det hela tiden. Varför valde jag att bjuda ut henne denna kväll?

Det smärtade verkligen att gå ut från restaurangen utan Harry. Blickarna jag fick av alla snobbar brände i ryggen. Harry kunde verkligen skapa en scen när han rusade ut ur rummet. Det var alldeles för långt hem för att börja gå, det hade säkert tagit 2-3 timmar med tanke på att restaurangen låg en bit utanför London och jag hade inte nog med pengar till taxi. Jag strosade runt på gatan i hopp om att något mirakel skulle hända, kanske skulle jag stöta in i en taxi som gav mig fri lift, eller så skulle Harry komma tillbaka för att hämta mig. Men inget av det hände. Jag kom fram till en ganska tom pub. Jag slet upp den tunga dörren och det verkade som det var någon sorts irländsk bar, då jag tänkte direkt på Niall. Såklart har inte han körkort, vilket betydde att den enda vännen jag har kan inte heller hämta mig. Jag gick fram till baren och slog mig ner på en hög stol.

''Can I help you honey?'' Sa killen i baren, han kanske var runt 25 och såg helt okej ut.
''I can't get home and I don't know what to do''
''Sound like you need a drink'' Han ställde fram någon sorts drink i ett fint glas. ''It's on the house.''
''What's your name?''
''Luke''
''Thank you Luke'' Han nickade förstående innan han gick iväg för att hjälpa någon annan kund. Jag drog i mig vätskan som brände i halsen, det var riktigt starkt.

De pengar jag hade i min handväska brände jag på sprit. Vartenda öre. Jag kände adrenalinet pumpa och blodet rusa i min kropp. Efter någon timme lämnade jag puben och gick ut på gatorna igen. Nu var jag både full och pank.

Jag kunde skymta några stora skuggor i slutet av en gränd jag gick på. Min första reaktion var att vända och öka tempot. Jag kunde höra deras mörka skratt och deras fotsteg närmare sig. Paniken ökade och jag började springa. Jag sprang in på en gränd och snabbt kom jag till en återvändsvägg, jag krympte ihop i ett hörn och hoppades på att männen inte hade sett mig springa in här.
Jag satt där i någon minut innan jag kunde höra dom igen och dom kom åt mitt håll. Jag satt blixtstilla i hopp om att dom inte skulle se mig.

''Oh, there you are sweetie!'' Hörde jag en mörk röst ropa efter mig. Fan. Jag reste mig snabbt upp och pressade min iskalla kropp mot tegelväggen.
''Where did you think you were going?'' Det var samma röst. Jag svarade inte.
''Answer me!'' Rösten lät nu väldigt irriterad och jag var så rädd.
''Please don't hurt me'' Fick jag fram mellan mina tunga andetag medan jag kollade ner i marken.
''You mean like this?'' Slaget träffade hårt min kind och jag slogs ner på marken. Återblickarna från förr i tiden fyllde mitt minne, det kändes precis som då.
Jag kom ur min trans när jag hörde hela gruppen skratta åt mig, återblickarna och smärtan hade fått tårarna att rinna ned för min kind. Det var fyra fullvuxna män och tanken på vad de skulle kunna göra mot mig oroade mig något enormt.
''What are a girl like you doing here?'' Spottade en annan man fram. Det var fyra av dom. Jag fick inte fram ett ord och det irriterade dem.
Jag fick en snabb och hård spark i magen, precis mellan revbenen. Smärtan fyllde min kropp och ett öronbedövande skrik kom ut ur mina läppar.
''Stop being such a cunt.'' Mannen som verkade som deras ''gängledare'' tog tag i kragen på min klänning och drog upp mig i hans grepp, jag kunde känna hans andetag mot min nacke när han viskade ''We will have a lot of fun tonight, you and me.''
Han släppte taget och ännu en gång flög jag ner mot marken. I fallet slog jag i huvudet i hörnet på en stor container. Min hand letade sig fram över huden på min panna och när jag nuddade vid jacket som hade blivit över mitt högra ögonbryn spred sig ännu en gång smärtan i min kropp och jag kunde inte annat än att skrika, i hopp om att någon skulle höra.
''STOP IT!'' En nervös röst skrek mot mannen som ännu en gång hade höjt armen för att slå emot mig. Mannen spände knytnäven och vände sig mot rösten. Mina tårfyllda ögon blickade upp och jag såg en mörk lång gestalt springa snabbt emot vårat håll.
''Harry'' Stönade jag fram och slappnade genast av lite.
''Who the fuck are you?''
Innan Harry svarade på frågan höjde han sin spända näve och slog ett bestämt slag mot mannens ansikte. ''I've already called the police so get the fuck out of here.''
''Fuck, guys c'mon we are done with her. For now.'' De fyra männen sprang oroligt iväg. Innan jag visste ordet av det kände jag en trygg famn lyfta upp mig.
''Cece! Do you hear me?!'' Jag hörde oron i hans röst. Jag nickade.
''Fuck, you really need an ambulance.''
''H-Harry I-I'm fine. Just take me home.''
''Don't fucking lie to me.''