''Lay down.'' Hans hand tryckte mot min axel och tvingade ner mig på båren igen.
''I'm fine, get me home. Niall must be so worried.''
''Do you want to talk about yesterday? What happened?''
''I thought you were called in at the hospital''
''It was a false alarm, I came back for you and then I heard you scream.''
''How the fuck could you leave me in the middle of nowhere alone without money?''
''You were drunk, you obviously had money.'' Hans ton på rösten lät irriterad.
''It was'nt enough for me to get home. So I got waisted. Thanks for a great first date.''
''Are you kidding?'' Han blev bara mer och mer irriterad. Jag började tröttna på den här konversationen, det var inte direkt mitt fel att jag nästan blev våldtagen. Gud vet vad de var kapabla att göra mot mig om Harry inte hade kommit i tid. Det var då det slog mig, han kom tillbaka.
''Thank you, I mean it. Thanks for coming back.'' Han kollade mig djupt in i ögonen, log och nickade. Innan han hann svara rusade Niall in i rummet och kollade oroligt på mig.
''Cece?! Did he do this to you!?'' Det brann i hans ögon när han kollade på Harry och sedan tillbaka på mig.
''No Niall. He saved me.''
''From what!? What the fuck is going on?!''
''Niall let it go, I'm alive and I'm fine. Don't you worry about it.''
''Cece you have stitches on your forehead and your cheek is fucking blue and you tell me not to worry about it?'' Jag har känt Niall ända sen jag flyttade till England och jag har aldrig sett honom såhär upprörd.
''How did you even know I was here?'' Jag kollade förvirrat på Harry, jag orkade inte med det här just nu.
''I called him.''
Jag antar att Harry förstod på min blick att jag var så enormt sleten och inte orkade mer för han tog tag i Niall och tog med honom ut ur rummet. Jag hoppas att han förklarar allting, så att jag slipper. Inte långt efter dom hade gått ut öppnades dörren igen och det var nu en blond sjuksköterska som jag inte sett här tidigare.
''Good morning Cece. We have stitched up the wound above your eyebrow and gave you some painkillers. Your clothes are lying on the chair over there and when you feel ready, you go home.'' Jag kollade på stolen hon pekade på innan hon lämnade rummet. Där låg rena och hela kläder som jag antog att Harry hade hämtat åt mig medan jag sov. Jag bytte hastigt om, varje rörelse jag gjorde tog stryk på min kropp. Men jag ville bara hem. Jag öppnade försiktigt dörren och varken Harry eller Niall syntes till så jag gick bara därifrån. Jag orkade inte med mer drama.

Så fort jag var hemma gick jag in på mitt rum och kollade igenom min spammade telefon. 16 missade samtal och 47 nya meddelanden av Niall. Jag orkade inte läsa igenom alla oroliga sms så jag tryckte bara upp twitter och bläddrade igenom de senaste tweetsen det stod allt mellan quotes och Justin Bieber. Ett nytt meddelande blinkade upp på skärmen och såklart var det Niall. ''Why did'nt you tell me you went home? I'm on my way.'' Jag suckade tungt, jag ville bara vara ensam. När jag hade tryckt upp alla meddelanden såg jag att ett var oläst, från ett dolt nummer.

''Gissa vad? Jag är ute, och jag är ute efter dig. Vi blev aldrig riktigt färdiga vid förra mötet. See ya, sis. x.''

Mitt hjärta hoppade dubbla slag. ''Sis?'' Det enda som hade kunnat skriva det där var min bror Mark. Paniken ökade men jag försöka att släppa det. Det som hände var för flera år sen och han sitter inburad i fängelset på livstid. När det hände stod det överallt på nyheterna, sms:et var förmodligen bara ett dåligt skämt, jag försökte att släppa det men det fanns hela tiden i mitt bakhuvud.

Jag hörde dörren öppnas, jag låg fortfarande i min säng och försökte få lite sömn efter gårdagen. Men det gick inte, jag kunde inte sluta tänka på vad som skulle kunna hänt ifall inte Harry hade kommit dit i tid.
''Cece?'' Det var Niall.
''In here.''
''Cece I'm so sorry. How are you feeling?''
''I'm fine Niall.'' Jag betonade ''fine'' extra mycket då jag var trött på att höra den frågan hela tiden. ''Stop feeling sorry for me.''
''Don't you get that we are worried for you?! I'm sorry that I care for you then.'' Niall snäste till åt mig och lämnade sedan rummet. Dörren for igen med ett duns. Jag orkade inte ta tag i det nu, så jag tänkte att jag låter honom lugna ner sig lite innan jag går och pratar med honom.

Jag ryckte till när det plingade i telefonen. Jag var rädd att sms:et skulle komma från samma person som det jag fått tidigare, men på skärmen lyste det ''Harry''.