» Kapitel 1 -Titanium
Jag gick mot dörrarna och rätt var det var drogs de båda åt ett varsitt håll åt sidan. Jag ryckte till snabbt av förvåning då jag inte var beredd på att det skulle vara sådana dörrar. Jag skakade av nervositet, jag trodde aldrig att jag skulle vara praktikant på ett sånt fint sjukhus som Saint Jacobs. Jag var ju fast besluten att jag skulle bli modell som liten. Det var allt jag tänkte på. Vilken hemskt tanke, jag borde varit ett sånt jobbigt barn mot mina föräldrar. Det sista jag skulle kunna tänka mig att bli som barn är nog läkare iallafall. Medans jag gick där och drömde mig bort om barndomen och valet av yrke så märkte jag inte att jag klampade rakt in i någon. En lång gestalt vände sig om med ett leénde på läpparna, även fast jag precis gått rakt in i honom. Han sa med en härlig och mörk brittisk accent:
''Well, hello on you too''
''I'm so sorry! I was in my own little world, sorry... Dr. Styles'' Sa jag osäkert samtidigt som jag kollade på brickan som satt på hans bröst.
''You can call me Harry. So, do you need help? You look a little lost''
''Yeah, I am new here and I am a intern, starting today.''
''Oh, do you have someone to contact or something?''
''Yes. Haley.. Tom... Tom Haley..? Is that correct'' Sa jag lite stammande. Aningen pinsamt också, jag borde väl minnas namnet på han som jag skulle kontakta när jag kom hit? Men Harry gjorde det lite svårt att koncentrera sig på talet då han såg så extremt bra ut, eller koncentrera sig på något över huvudtagen i och för sig.
''Really? I'm his boss. You will have to spend alot of time with me and Tom''
''I'm fine with that..'' Sa jag tyst för mig själv medan jag kollade ner i backen.
''What was that?''
''Nothing, sir'' Ja förstod direkt att jag gjort bort mig där. Eller gjorde jag? Ska man säga sir? Jag har ingen koll alls. Harry bara skrattade och kollade ner i marken, svar nej. Man ska nog inte kalla honom för sir.
Vi gick genom vita korridorer när vi sedan kom fram till en man.
''Hey Tom!''
Som jag snabbt förstod var Tom Haley. Han vände sig om och även här kom den dramatiska vändningen, vinden i håret och faktiskt en svag doft av blåbär. Oj vad han såg bra ut. Kan verkligen inte klaga på att få jobba tillsammans med två stycken hunkar i 15 veckor.
''Hi Harry. And I suppose you are Cece?''
''Yes, yes I am''
''Hi, and welcome to St. Jacobs''
Efter en fullproppad dag med mycket att ta in var jag helt slut. Nu ville jag bara hem till min allra bästa vän Niall och berätta om dagen, och framförallt, om Harry. Jag tog första bästa buss hem.
När jag hade gått upp för alla trappsteg så såg jag Niall som vanligt i köket. Jag var verkligen inte förvånad.
''Cece!!!!!'' Ropade han och kom springandes mot mig.
''Niall, I've missed you like hell!''
Vi kramades om en lång stund. Vi var så töntiga när det gällde att inte ses på ett tag. Annars umgås vi verkligen konstant. Vi bor ihop och går i samma klass. Det värsta med dessa 15 APL veckor som väntar är att Niall inte är med då vi fick olika praktikplatser, det sög verkligen. Därav alla kalabalik nu efter en hel dag utan varandra.
''You have to tell me everything!'' Sa jag till Niall, jag var så nyfiken på hur han hade haft det.
''Um, my boss is the worse. I mean, she is smoking hot and everything, but she is all bossy and ugh. Not that intresting. Now tell me about your job.''
''It was great! I really love the staff, um my boss Harry is so hot I mean, it is sick.''
''But honestly, is he hotter than me?'' Sa han och tog av sig sitt vita pösiga linne. Han spänne sina biceps och min blick fastnade på hans magmuskler. Åh Niall, Niall.
''Ofcourse not, my little husband.''
Jag och Niall har en sån relation till varandra där vi retas och driver med varandra. Vi är verkligen inte tillsammans. Inte för jag skulle ha något emot det, den tjej som får gå hand i hand med Niall i sitt liv är verkligen lyckligt lottad. Men jag känner bara inte så för Niall. Han är bara min väldigt nära vän. Jag kommer aldrig släppa taget om Niall inte.
''Cece I'm hungry.'' Sa jag samtidigt som jag viftade ögonfransarna fram och tillbaka och gjorde någon slags hundmin för att försöka se söt ut. Mitt mål var att försöka åka till närmaste affär och köpa snacks.
''I know, you are always hungry. And that puppy-face-thing does not work on me.'' Sa hon och fortsatte glo på tv:en som en hypnotiserad zombie.
''Pleaseee.'' Hon förstod vad jag ville.
''Alright then, I'll drive you.'' Sa hon lite irriterat och reste sig ur soffan.
Jag fick som jag ville, som de flesta gångerna. Cece är för svag när det handlar om mig. För nu var det så att jag inte hade något körkort än... Har helt enkelt inte orkat än, men Cece därimot har haft körkort ett tag nu och hon har blivit lite av min slav. Vi åkte till närmaste affär och köpte en varsin Ben & Jerry's och 1,3 kilo godis. Det blev en del godis...
''Niall this was a good ide.'' Sa hon och kollade himmelskt på allt vi hade köpt.
''I know, I am soooo smart.'' Svarade jag och tog en godis och kastade in den i min mun.
''It depends...'' Sa hon och vi blev lite tysta innan vi hoppade in i bilen för att åka hem igen.
Regnet bara öste ner och bilresan kändes så lång, jag ville bara hem och slänga mig på den bästa platsen i soffan och gotta mig tillsammans med Cece till en bra film.
''Oh Niall look!!!'' Ropade Cece och tvärstannade vid kanten av trottouaren.
''What?''
''It is Harry! What is he doing out in the pouring rain?''
Cece stannade längst trottouaren och drog ner vindrutan på hennes högra sida.
''Harry! What are you doing, it's pouing outside!''
''Uhm, I've never been in this side of town before. You can say that I'm pretty lost..''
''Oh, really? I guess i'm not the one that is lost anymore'' Svarade hon och skrattade lite.
''Really funny Cece'' Sa Harry medan han skrattade.
''Do you wanna come over to our place and watch a movie or something?'' Sa Cece medan vi båda flinade stort åt att han hade gått vilse i regnet.
''I would love to'' Svarade Harry och hoppade in i baksätet av Cece's vita bil.
Superbra!
Meeeeeer!!!♡♥♡♥♡♥♡♥♡♥
Superbraaa :)
sjukt bra meeer:)
fett med braaaaa